ICA – En riktig långkörare i reklambranschen
Vem kunde tro att reklamfilm skulle kunna var så underhållande att man bryr sig om att göra en långfilm av alla avsnitt som spelats in under ett år. Men det har faktiskt hänt. Någon har klippt ihop ICA:s alla reklamfilmer från förra året och nu finns den på nätet och kan ses av alla som älskar humorn i ICA:s reklamfilmer. Dessa reklamfilmer är en outsinlig källa av återkommande korta reklamfilmer med samma skådespelare under långa perioder. Man lär känna skådespelarna och kan le igenkännande åt deras tillkortakommanden. ICA:s reklamfilmer är korta, ca 45 sekunder, humoristiska sketcher som visats i TV i 19 år nu. Så det är nog ingen som missat att lägga märke till dem.
Numera sänder ICA nya filmer varannan vecka men från början gjorde de det så ofta som varje vecka. Handlingen kretsar kring butikschefen och hans anställda i butiksmiljö. Varje gång är handlingen olik den förra filmen men det som återkommer är personerna, och att man tar upp och visar de matvaror som är extra billiga i butik just nu. Eftersom handlingen är så olika varje gång trots de alltid återkommande inslagen i dem, så visar filmerna på en otrolig förmåga till förnyelse. Samtidigt lyckas ICA:s reklamfolk förnya sin humor också för varje gång. I och för sig är humorn starkt inspirerad av riktig buskis-humor och ofta bygger den på den urgamla humoridén om att den högra handen inte vet vad den vänstra gör.
Som sagt finns nu alla avsnitt från förra året sammansatta till en långfilm i flera delar. Man kan alltså njuta av reklamfilm istället för någon av de allt mer sällsynta komedifilmerna.
ICA:s reklam har flera år i rad vunnit Guldägget som är ett pris för bästa reklamfilm. Dessutom finns ICA:s reklamfilm upptagen som längsta reklamserie någonsin i Guinness Rekordbok.
Man kan inte säga att alla ICA:s filmer alltid är så roliga för det beror ju förstås på tycke och smak om varje enskilt avsnitt roar och underhåller en. Men generellt kan man säga att de är trevliga och humoristiska för de flesta människor.
Max hamburgerkedja påverkar klimatdebatten
En annan film som är ganska bra på grund av sitt innehåll är hamburgerkedjan Max film om Matteus som sätter ihop sugrör till ett extra långt strå. Han sitter på Max med sin mamma och är fullt upptagen av sina plastsugrör. Budskapet är att Matteus kommer att kunna leka med sugrör i fortsättningen också trots att plastsugrör kommer att vara förbjudet och borttaget. Istället skall sugrören göras av nedbrytbara naturfiber. Det som är bra med filmen är att den tar upp ett nutidsproblem vilket plast är, och berättar att det finns en lösning åtminstone vad gäller plastsugrör. Det är ju positivt förstås. Det som är lite mindre bra är att filmen kändes lite långsam och trög, framför allt för att det inte hände så mycket mer i filmen än att barnet satte ihop sugrören och välte ut sin läsk och mamman tittade bekymrat på. Plus att berättarens röst är släpig och känns sömnig. Ibland kan man undra hur reklammakare tänker, för fantasilösare film än den här får man nog leta efter trots att budskapet om nedbrytbara naturfibrer istället för plast låter bra just nu.
Norrlands Guld – fördomsfullt om tysta norrlänningar
En långkörare bland reklamfilmer är Norrlands Guld vars standardreplik är att ölet är till för dem som vill vara sig själva. Som reklamfilm hör nog Norrlands Guld:s filmer till dem som är lätta att komma ihåg. De berättar ofta om det ensliga Norrland förstås men bygger också på fördomar om den tysta norrlänningen som knappt pratar, om utseenden som inte speglar det inre och att människor i Norrland är sig själva – i alla lägen. Det är lätt att tro på det när man ser de här människorna avbildas i filmerna. Gång på gång framställs de som tysta, lugna, nöjda med sig själva och tillvaron. Man får nog säga att det är bra reklam om man menar att reklam ska kunna erinras långt efter att man sett den. Det kan man lugnt säga att man gör om filmerna som hyllar Norrlands Guld och den fördomsfulla bilden om den tysta norrlänningen. Så väldans tyst är han väl inte när man väl lärt känna honom. Eller hur?